Euscorpius flavicaudis - en svensk skorpion?

av

Gunnar Alroth

Man räknar i dag med att det finns ca 1500 beskrivna skorpionarter, av vilka ett tiotal förekommer i Europa. Alla de europeiska arterna finns i Medelhavsområdet, men minst en av arterna - Euscorpius flavicaudis - är numera etablerad på flera håll i södra England, där den lever i gamla murar och liknande. Arten är ofrivilligt införd och finns främst i hamnstäder.

Det borde inte vara omöjligt för denna art att etablera sig även i södra och västra Skandinavien, där klimatet p g a Golfströmmen är ganska milt och där tillväxtsäsongen är lång. Det som stoppar skorpioner och andra djur med huvudsakligen sydlig utbredning är ju inte kylan på vintrarna utan tillväxtsäsongens längd. Många små djur överskrider sin naturliga nordgräns genom att bli alltmer knutna till människan ju längre norrut de lever.

Tills nyligen har det inte funnits några rapporter om skorpioner i Göteborg, förutom några få fall där djuren följt med turisters bagage. Att Euscorpius flavicaudis ändå skulle kunna finnas här (och i vissa andra hamnstäder) är inte alls omöjligt. Arten är ett nattdjur med tillbakadraget levnadssätt, dessutom mycket liten (kroppslängd 2-3 cm) och inte särskilt iögonfallande.

För några år sedan dök ett exemplar upp i en lägenhet i Göteborg. Lägenhetsinnehavaren förklarade att han inte varit utomlands på länge och inte heller den, som tidigare bodde i lägenheten.

Hösten 1998 hände samma sak igen. Inte heller denna gång hade de som bodde i lägenheten varit ute och rest.

En gång kan naturligtvis vara en tillfällighet (eller följden av en serie tillfälligheter). Men med två fynd förefaller det mycket osannolikt att arten inte skulle finnas här. Man kan ju fundera över vilket mörkertal som finns och hur många av fynden, som inte kommer till Naturhistoriska museets kännedom.

Euscorpius flavicaudis är en liten skorpion med en kroppslängd på upp till ca 3 cm (klorna oräknade). Den är mörkbrun med något ljusare, ibland ljusgula, ben och telson (svanstagg med tillhörande giftblåsa). Postabdomen (svansen) är mycket liten och klen, pedipalperna (klorna) däremot relativt kraftiga och tillplattade - uppifrån ger de ett "kantigt" intryck. Arten är fullständigt harmlös för människan. Den tycks ha ett varierat näringsval och tar både mjuka insekter som flugor och hårdare djur som mjölbaggslarver.