Myror, myror, myror!

av

Louise Brodin

Sommarhuset står redo med fladdrande nystärkta gardiner, skakade trasmattor och såpskurat golv. Vinterfukten är utvädrad och solen värmer ljuvligt. Vi flyttar in för säsongen och ser fram emot ännu en härlig sommar i det gamla kära huset på Bjärehalvön.

Men vi är inte det enda som flyttar in! En svag men dock tydlig apelsinliknande doftaning, som vi lärt oss att känna igen, avslöjar förtrupperna av en liten svart myra, som blivit ett säkert vårtecken, illa sett och avskytt sedan flera år.

Proceduren upprepar sig: Anticimex larmas och rycker ut med små vita eller orangefärgade gryn, som arbetsmyrorna skall mata sin drottning med så hon dör. Men det gör hon inte. Anticimexkillarna förnekar bestämt att det luktar något. De lyckas skrämma bort myrkaravanen utmed golvlisten och uppåt väggarna, men någonstans under golvet anar vi en växande katastrof. Sakta men säkert missfärgas golvplankorna i "myrhörnet".

Själva använder vi alla godkända och, guförlåteoss, förbjudna medel och metoder. Utomhus bänds gamla stubbar bort med stort besvär. Husfot och synliga myrgångar prepareras med myrr och andra medel, fotogen, urin, skållhett vatten och allt tänkbart gift vi kan hitta på. Hundar och barn överlever trots allt och så även de hatade myrorna.

Råkar man nu ha vänner på ett naturhistoriskt museum, så klagar man givetvis över sitt grymma öde och följer rådet att lämna in några myror för påseende. Vi får av Torkel Hagström raskt en identifiering av myran med fint latinskt namn och alla tillhörande egenskaper. En av dem är den karakteristiska syrliga doften. På svenska kallas denna myra till och med apelsinmyra. Sic!

Med dessa fakta i näven ringer vi triumferande till Anticimex, som nu skickar ut sin oerhört kompetente och på alla sätt förträfflige myrexpert med Kullen och Bjärehalvön som ansvarsområde.

Beväpnad till tänderna med allehanda verktyg och klädd i astronaututrustning får han oss att öppna upp under husgrunden och där har han inte svårt att hitta det enorma myrbo, som samlats under golvet i storstugan. Myrboet, som beräknas vara minst åtta år gammalt, mäter 70 x 40 x 10 cm och efter det att myrorna betydligt mer effektivt än tidigare slagits ihjäl evakueras boet och bränns upp.

Foton: Thomas Axel-Nilsson Klicka på bilderna för en förstoring!

Thomas Carlsson, som myrexperten heter, konfirmerar på alla punkter våra iakttagelser och är den som visar sig ha lösningen på problemet. Han hittar dessutom ett nytt bo, som hanteras på samma sätt som det tidigare. Men ytterpanelen på husets ena hörn måste brytas bort för att man skall komma åt.

Nu måste grund, golv, yttervägg och panel återställas i fullgott skick. Husets grundkondition efter sextio år är oerhört fräsch och god, men myrornas parasiterande tillvaro har gjort skador på bärande bjälkar och golv.

Nu har det hela blivit ett försäkringsärende, men med Thomas Carlssons utlåtande i ryggen hoppas vi på det bästa. Hans insatser länder Anticimex till heder och väger något upp det tidigare slentrianmässiga hanterandet. Men även om man förhoppningsvis får kostnaderna täckta så är det inte kul att byta bjälklag och golv. Skräcken för att Lasius fuliginosus kommer tillbaka får vi leva med, men nu har vi lärt oss att inte negligera den svaga men omisskännliga doften av apelsinmyra.