Nionde svenska entomologmötet
- en informell rapport

av

Torkel Hagström

Så var det då dags för ett svenskt entomologmöte igen, denna gång strax norr om Gävle och med Gästriklands Entomologiska Förening som arrangör.

Vi anlände till konferensanläggningen Engeltofta sent på fredag eftermiddag den 10 juli. Platsen befanns kulturhistoriskt intressant - huvudbyggnaden är en magnifik grosshandlarsommarvilla från slutet av förra seklet, överdådigt och tidstypiskt inredd. Miljön där står i skarp kontrast till de spartanskt inredda rummen i vandrarhemmet i annexet, där vi inkvarterades. Engeltofta omges dels av skog, dels av strand. Utsikten över Gävlebukten är tilltalande, möjligen bortsett från att man i fjärran även urskiljer Korsnäs väldiga massafabrik, ett industrikomplex som lämpligast nalkas från lovartsidan.

Mötet inleddes kl 19 och efter välkomstord från bl a den lokala föreningens ordförande Göran Sjöberg (erkänt fenomenal på all världens dagfjärilar) till de över 30 deltagarna var det så dags för Sveriges Entomologiska Förenings formella årsmötesförhandlingar. Tillställningar av den här typen har en tendens att dra ut på tiden, men det hela leddes på ett så utomordentligt proffsigt sätt av Ove Lennström från värdföreningen att schemat höll perfekt. Då lyftes dock två frågor ut och ajournerades till söndagen: fastställande av landskapsinsekter (inklusive eventuell nationalinsekt) och SEF:s logotype. För avgörande behövdes nämligen dels ytterligare diskussioner, dels tid att begrunda utställda logotypeförslag. (Den 1997 antagna symbolen med den trekronordekorerade skalbaggen hade sågats av riksheraldikern, så valet måste göras om.)

Årsmötesärendena som helhet blev varken sensationella eller kontroversiella. Att utgivningen av Entomologisk Tidskrift haltat betänkligt är ingen nyhet, men bytet av tryckeri inger hopp.(Nye redaktören Ragnar Hall hade nr 1/98 klart just i tid till mötet!) SEF:s ekonomiska ställning inger också visst hopp, i varje fall verkar situationen hyfsad förutsatt att de (i protest mot förseningarna?) avhoppade ET-prenumeranterna återvänder. Avgående styrelseledamöter erhöll förnyat förtroende. Däremot blev det ingen utdelning av markägardiplom i år heller, eftersom inte ett enda tips hade inkommit om att någon odalman vidtagit särskilt småkrypsfrämjande markvårdsåtgärder.

Efter avslutande förhandlingar avåts kvällssmörgås m m, varefter somliga av de församlade enligt uppgift på lepidopterologers vis sysselsatte sig med lampfångst.

Lördagen den 11 juli ägnades till största delen åt att exkurera i trakten kring Grinduga någon mil sydost om Gävle. Området är Gästriklands entomologers stolthet - hade inte föreningen agerat så kraftfullt för att försvara dess naturvärden, hade antagligen delar av det i dag legat under stambanans nya sträckning. Grinduga vilar på kalkmorän och har en artrikedom, som står i särklass i denna del av landet.

Exkursionen inleddes med regnet hängande i luften, men situationen förbättrades allteftersom dagen gick. Till slut skymtade solen och en hagtornfjäril vågade sig på att posera nära parkeringsplatsen. Rapport kom om att en poppelglasvinge varit synlig och väckt berättigad uppmärksamhet, och från skalbaggssamlarna, vilka mest syntes uppträda gruppvis i kärrmarkerna, meddelades att såväl den genom Håkan Ljungbergs forskningsinsatser aktuella Agonum hypochrita som den synnerligen rara Chlaenius succicollis påträffats, sistnämnda ny för Gästrikland.

Lördagkvällen firades med konferensmiddag, en tillställning som blev synnerligen lyckad bl a för att köket på Engeltofta visade sig hålla verkligt hög klass. Kvällen avslutades därefter med fortsatta förhandlingar. Hans Bartch talade om blomflugor och tog upp den ofta försummade frågan om en art, som sällan påträffas, är en verklig sällsynthet eller bara en doldis. Därefter blev det entomologisk "underhållningspedagogik" av intressant slag: Urban Wahlstedt visade några avsnitt ur sina insektshower (älskade av många skolelever) och Lena von Strokirsch uppförde en koncentrerad version av sin förskoleanpassade dockteaterföreställning om livet i småkrypsvärlden. Bägge bidragen rönte stor uppskattning hos den formellt överåriga men å andra sidan entomologiskt programmerade publiken. Aftonens övningar avslutades med extremt sent kvällsfika och trubadurunderhållning.

På söndagen var det så dags för resterande föredrag och ajournerade årsmötesärenden. Thomas Pape inledde med en rapport om Nomenklaturkommissionens arbete - nya regler skall träda i kraft redan 1999! Det finns starka skäl för en revision av direktiven, bl a med tanke på diskussionen om när man egentligen bör ändra etablerade namn, och på de nya sätt att publicera, som tillkommit under senare år (Hur håller en artbeskrivning på cd-rom?). Reglerna för hantering av grekisk och latinsk grammatik vid zoologisk namngivning är också oklara.

Så gicks förslagen till landskapsinsekter igenom, men det slutliga avgörandet överläts till SEF:s styrelse, en församling som förvisso besitter all önskvärd kompetens i sammanhanget. Någon nationalinsekt blev det dock ej. Dels ifrågasattes SEF:s behörighet att utse en sådan, dels betvivlades lämpligheten överhuvudtaget. (Hur stor del av svenska folket känner till att koltrasten för något decennium sedan utsågs till vår nationalfågel?) Frågan om ny logotype för SEF löstes genom omröstning. (Vinnande förslag föreställer en vårtbitare och är ritat av Björn Bergenholtz.) Och så diskuterades bl a de kontroversiella ljusfällor, som är tänkta för mygg och andra blodsugare men har ihjäl även åtskilliga skyddsvärda arter.

Tyvärr sprängdes tidsramarna under slutförhandlingarna såpass rejält att den aviserade diskussionen om entomologisk naturvård i kraftledningsgator (en förbisedd och inte oviktig naturtyp) fick utgå. Det blev också försenad lunch och dito starttid för avslutningsexkursionen, så vi som hade en långväga resa framför oss nödgades avstå från det planerade besöket i Sveriges nordligaste spontana ekskog. En beklaglig avslutande miss i ett i övrigt trevligt och välorganiserat entomologmöte.

Västsvenska Entomologklubben var en av de mest välrepresenterade lokalföreningarna vid det nionde svenska entomologmötet. Det tionde äger rum på Öland 18-20 juni 1999. En föga vågad gissning är att tillströmningen av deltagare från hela landet då kommer att bli ännu större än i år