Märkligt humlefynd

text och foto: Åke Karlsson

Under de fem år jag samlat och inventerat steklar i Göteborgsområdet har jag gjort många nya landskapsfynd och återfynd. Inte så konstigt eftersom det var längesen någon stekelsamlare verkade här. Förra året gjorde jag dock det märkligaste fyndet hittills.

Vid ett besök i Lysegårdens sandtag vid Diseröd norr om Kungälv fångade jag en liten arbetarhumla, som jag först tog för en åkerhumla och reflekterade inte så mycket, den är vanlig överallt här. Fast på hösten när jag kollade närmare insåg jag att den snarare såg ut som en mosshumla eller en backhumla. Inget mer fynd under senare besök på lokalen liknade denna humla, så jag åkte tillbaka men hittade inget av intresse.

Fast sent på hösten fångade jag en liknande brun hanhumla vid Hamnbanan mellan Rya skog och Shellraffinaderiet. Jag fick inte kläm på vad det var, men jag monterade den som vanligt. Sen när jag började bestämma på riktigt insåg jag att den inte fanns med i nycklarna. Framför allt inte i Felix Amiets nyckel över Schweiz humlor, som är standardverket i Europa men som givetvis bara tar med arter i Centraleuropa fast den fungerar även här. Jag började misstänka att det antingen var en nordvästlig eller utomeuropeisk art. Jag kollade via telefon med Björn Cederberg på ArtDatabanken men han kunde inte heller komma på vad det var för art. Han hade dock mycket att göra så den fick stanna hos mig så länge. Det mest märkliga med den var den svarta rumpan, den enda svenska arten med svart rumpa är den nordliga tundrahumlan. Inte heller det svarta ansiktet och undersidan passade in.

Så efter nyår fick Björn lite tid över så jag skickade upp den och några till, bl a den som startade hela historien. Eftersom det var en hane gick det ganska lätt att bestämma den genom att titta på genitalierna och det visade sig vara en märkligt färgad mosshumla, Bombus muscorum. I Sverige har den en sydostlig utbredning, från Skåne upp till Gotland, med enstaka spridda fynd på ostkusten. Rödlistad (NT). Men färgen? Jo, den fanns beskriven. Den norska humleforskaren Ingrid Löken har beskrivit en underart med just dessa färger, ssp liepeterseni. Känd från norska västkusten från Bergen och upp mot Lofoten!

Så långt kommer vi nu, det är troligen ssp liepeterseni men helt säker kan man inte vara med bara ett fynd. Hur den i så fall kommit hit är en gåta, det är några mil till norska västkusten. Trots att humlan kan flyga, det har ju framförts tvivel på detta, så är det lite väl långt. Den kan ha följt med på någon båt, fyndplatsen ligger bara några km från Skandiahamnen. Det är också möjligt att det kan finnas en population med dessa humlor här som undgått mig, för jag har inte varit överallt. Jag kommer därför att kolla noggrant under året och åka omkring mer i området. Men många ögon ser mer än två så därför tänkte jag be alla VEK:are att kolla lite extra på bruna humlor under året och meddela mig om ni ser något misstänkt.

Utseendet framgår av bilden. Det finns bara två-tre liknande humlearter i området. Hushumlan har samma färg på mellankroppen men bakkroppen är mest svart med vit rumpa. Åkerhumlan är lite svårare, ungefär samma färg på mellankroppen och bakkroppen men den har ett brett svart band på andra bakkroppssegmentet. Rumpan är dessutom brungul som resten av humlan, inte svart. Den ”riktiga” mosshumlan och även backhumlan är helt brungula. Jag tar även gärna emot eventuella fynduppgifter om dessa.

Om nån undrar över humlan som startade det hela så var det med största sannolikhet en backhumla. Ett ovanligt fynd det också, men den är funnen i Bohuslän tidigare. Av mosshumlan finns det också tidigare fynd, från förrförra seklet, men inga uppgifter om eventuellt avvikande färger.